tisdag 24 april 2012
Bidrag och stöd; Information
När ; 30/5
Tid; 09.00-11.00
Var; Sunderby sjukhus
Plats; Konferenscenter på Sunderby sjukhus
Av och med ; Försäkringskassa och LSS handläggare från Boden och Luleå informerar om bidrag och stöd
Anmäl dig till ; Linda Själin 0920-282613; linda.sjalin@nll.se
Maria Lundström-Sundin 0920-282609, maria.lundstrom-sundin@nll.se
// Helena
fredag 20 april 2012
Påminner om!!
Ni glömmer väl inte att det är studiebesök på Aspcenter i Sävast på Onsdag den 25 april klockan 18.00, vi "plussar" på och ger lite information från styrelsen strax innan besöket!!
Vi samverkat med Studieförbundet Vuxenskolan i Boden.
Sen vill jag även passa på att nämna att "cityträffen" i Luleå har ett uppträdande för oss att se. Det är den 25 Maj på Lillan i Luleå. Tanken är att försöka få ihop så många det går och ordna en buss för samåkning dit!! Mer information kommer kring detta. Kika in på deras hemsida för inspiration och vilka aktiviteter de planerar. HÄR!!
Helena
Vi samverkat med Studieförbundet Vuxenskolan i Boden.
Sen vill jag även passa på att nämna att "cityträffen" i Luleå har ett uppträdande för oss att se. Det är den 25 Maj på Lillan i Luleå. Tanken är att försöka få ihop så många det går och ordna en buss för samåkning dit!! Mer information kommer kring detta. Kika in på deras hemsida för inspiration och vilka aktiviteter de planerar. HÄR!!
Helena
torsdag 19 april 2012
Förälder..utmaning eller möjlighet? (del 2)
Jag fortsätter med mitt inlägg ...
4. Utmanande relationer
Om vi kallar det professionellt föräldrasamarbete istället för besvärliga föräldrar så håller vi fokus på relationen och inte på att kategorisera den andre som ansvarig. Är samarbetet utmanande så kan vi också göra något åt relationen. Del så får man titta på sig själv hur vi ska reagera i olika situationer. Många relationer är utmanande utan att det är något fel i det!!
5. Empatiskt lyssnande
Det är alltid en bra sak att börja med, lyssna innan du börjar argumentera för just din sak. Förstå innan du gör dig förstådd!! Få till en dialog istället för en monolog. Istället för att tänka ut svaren innan du hört färdigt, för att sen räkna ut i förväg hur mötet ska sluta. Lyssna på om vilka behov, önskemål och känslor du hör, kolla gärna om de stämmer. Det medför att intresset och viljan finns att det är på riktigt. På så vis undviker man missförstånd och ser föräldern som jämbördig samtalspartner. Men för den delen så betyder det inte att man går med på allt för att man håller med. Tillvarje behov brukar det finnas flera vägar att gå. Möts man av ilska försök se vad som ligger bakom, det kan vara oror, stress, en sorg eller en känsla av maktslöhet. Om man ser det som kommer ilskan att lägga sig.
6. Ansvaret ska ligga där det hör hemma - är problemet i skolan så ska det lösas där
Har man föräldrarna med sig så är det lättare att identifiera problemet och leta efter lösningar. Förväntningarna på att föräldrarna ska komma och hämta barnet när det uppstår ett problemskapande beteende, så förväntar sig inte föräldrarna att du ska kunna lösa problem som uppstår i hemmet. Se verksamhetens och din roll i det. Det gör att saken blir mer effektiv än att lägga över skulden på någon annan. Fråga dig själv vad du kan göra, vad kan du förändra för att komma närmare en lösning.
7. Elev med diagnos = skaffa kunskap
Föräldrar sätter sina barn som prio ett. Det finns ingen förälder som kräver att det finns fullständig kunskap, om du inte träffat elever med liknade diagnoser. Men vi kan kräva att du skaffar kunskapen för att du ska kunna bemöta barnet på ett rättvist och bra sätt. För att barnet har autism/asperger eller någon annan neurofunktions nedsättning, så är kunskapen det viktigaste. Misstar man sig på ett beteende beroende på en funktionsnedsättning så skuld belägger man eleven för något han eller hon inte kan hjälpa.Ingen får skäll för att de sitter i rullstol, men många med neurofunktions nedsättningar får skäll för sin nedsättning. Detta är en av de största stressfaktorerna och leder till ohälsa på sikt.
8. Återkoppla, berätta och fråga
Vad händer i skolan? Har eleven många och stora nedsättningar, berätta även det positiva. Föräldrar vill ofta ha täta kontakter, se hur samarbetet mellan föräldrar och skola ska se ut, det som fungerar för er båda.Det finns många frågor,funderingar, åsikter eller egna idéer. Återkoppla gärna.Vilka verktyg ska vi använda, kontaktbok, brev, meijl en gång i veckan??Alla svaren finns inte, men var ödmjuk och prestigelöshet så får du större tillit från föräldrarna. Har föräldern stort kontrollbehov så ge mer kontroll, inte mindre.Hitta gemensamma lösningar för hur kontakten ska vara, ge bara den information som behövs! Den stora majoriteten föräldrar hör av sig till föreningen lokalt, och det mesta handlar om att en icke fungerande skolgång. RBU gjorde en undersökning förra året, som resulterade i ; skolad eller spolad.Där kunde man läsa om otillräckliga anpassningar/tillgänglighet. Det finns mycket kvar att göra. Ett första steg kan vara att lyssna på föräldrarna. Lyssna med prestigelös het, ödmjukhet. att ta ansvar, skapa samarbeta leder till att vi sätter barnet i fokus. Då har vi kommit en stor bit på vägen.
/ Helena
4. Utmanande relationer
Om vi kallar det professionellt föräldrasamarbete istället för besvärliga föräldrar så håller vi fokus på relationen och inte på att kategorisera den andre som ansvarig. Är samarbetet utmanande så kan vi också göra något åt relationen. Del så får man titta på sig själv hur vi ska reagera i olika situationer. Många relationer är utmanande utan att det är något fel i det!!
5. Empatiskt lyssnande
Det är alltid en bra sak att börja med, lyssna innan du börjar argumentera för just din sak. Förstå innan du gör dig förstådd!! Få till en dialog istället för en monolog. Istället för att tänka ut svaren innan du hört färdigt, för att sen räkna ut i förväg hur mötet ska sluta. Lyssna på om vilka behov, önskemål och känslor du hör, kolla gärna om de stämmer. Det medför att intresset och viljan finns att det är på riktigt. På så vis undviker man missförstånd och ser föräldern som jämbördig samtalspartner. Men för den delen så betyder det inte att man går med på allt för att man håller med. Tillvarje behov brukar det finnas flera vägar att gå. Möts man av ilska försök se vad som ligger bakom, det kan vara oror, stress, en sorg eller en känsla av maktslöhet. Om man ser det som kommer ilskan att lägga sig.
6. Ansvaret ska ligga där det hör hemma - är problemet i skolan så ska det lösas där
Har man föräldrarna med sig så är det lättare att identifiera problemet och leta efter lösningar. Förväntningarna på att föräldrarna ska komma och hämta barnet när det uppstår ett problemskapande beteende, så förväntar sig inte föräldrarna att du ska kunna lösa problem som uppstår i hemmet. Se verksamhetens och din roll i det. Det gör att saken blir mer effektiv än att lägga över skulden på någon annan. Fråga dig själv vad du kan göra, vad kan du förändra för att komma närmare en lösning.
7. Elev med diagnos = skaffa kunskap
Föräldrar sätter sina barn som prio ett. Det finns ingen förälder som kräver att det finns fullständig kunskap, om du inte träffat elever med liknade diagnoser. Men vi kan kräva att du skaffar kunskapen för att du ska kunna bemöta barnet på ett rättvist och bra sätt. För att barnet har autism/asperger eller någon annan neurofunktions nedsättning, så är kunskapen det viktigaste. Misstar man sig på ett beteende beroende på en funktionsnedsättning så skuld belägger man eleven för något han eller hon inte kan hjälpa.Ingen får skäll för att de sitter i rullstol, men många med neurofunktions nedsättningar får skäll för sin nedsättning. Detta är en av de största stressfaktorerna och leder till ohälsa på sikt.
8. Återkoppla, berätta och fråga
Vad händer i skolan? Har eleven många och stora nedsättningar, berätta även det positiva. Föräldrar vill ofta ha täta kontakter, se hur samarbetet mellan föräldrar och skola ska se ut, det som fungerar för er båda.Det finns många frågor,funderingar, åsikter eller egna idéer. Återkoppla gärna.Vilka verktyg ska vi använda, kontaktbok, brev, meijl en gång i veckan??Alla svaren finns inte, men var ödmjuk och prestigelöshet så får du större tillit från föräldrarna. Har föräldern stort kontrollbehov så ge mer kontroll, inte mindre.Hitta gemensamma lösningar för hur kontakten ska vara, ge bara den information som behövs! Den stora majoriteten föräldrar hör av sig till föreningen lokalt, och det mesta handlar om att en icke fungerande skolgång. RBU gjorde en undersökning förra året, som resulterade i ; skolad eller spolad.Där kunde man läsa om otillräckliga anpassningar/tillgänglighet. Det finns mycket kvar att göra. Ett första steg kan vara att lyssna på föräldrarna. Lyssna med prestigelös het, ödmjukhet. att ta ansvar, skapa samarbeta leder till att vi sätter barnet i fokus. Då har vi kommit en stor bit på vägen.
/ Helena
onsdag 18 april 2012
Förälder...utmaning eller möjlighet?( Del 1)
Då och då kommer jag att skriva något debattinlägg som jag läst och tycker vore intressant att föra kommentarer på kring, bra eller dåligt, välj själva!!
Tänker på det här med att kommunen är dåliga på att se oss föräldrar som resurser för att komplettera deras arbeten. Då tänker jag på personer som ska vara runt våra barn. Personalen på habiliteringen, skola, myndigheter, släkt och vänner.
Ett gott samarbete med föräldrar gagnar alla eller hur, inte minst för våra barn, eleven, brukaren!! Har dessutom denna person särskilda behov så är samarbetet ännu viktigare. Ändå så har jag upptäckt att det är allt vanligare med infekterade relationer. Där samarbetet blir en kamp fylld med anklagelser, försvarsinställningar och prestige. Många personer har hört av sig om detta och det bekräftar detta faktum. Föräldrar som får kämpa för sina barns rättigheter i skolan kämpar för att de ska få ett bemötande byggt på respekt, värme, att det finns tillräckligt med kunskaper, anpassning, hjälpmedel och resurser. Och det viktigaste av allt, att föräldrar ska blir hörda och tagna på allvar.
Så vad ska de professionella, som arbetar med våra barn/unga vuxna, då göra??
Om jag (Helena Bergman) fick tycka, så här efter att ha "stolpat" upp det som jag sammanställt så skulle det se ut så här:
1. Ta föräldern på allvar
Berättar föräldern att det är kaos hemma med läxor, sömnsvårigheter som beror på skolsituationen, så kan det mycket väl vara sant!!Se även hur skoldagen påverkar hemsituationen. Se hur en del elever kämpar på för att hålla ihop hela dagen på skolan för att det sen ska braka loss hemma. Ingen har orka att hålla ihop hur mycket som helst, många är de barnen som uppför sig för att passa in och göra det rätta, är de som ramlar ihop hemma. Ta föräldern på allvar, tro på deras berättelser.
2. Se föräldrarna som en resurs
Föräldrarna känner sitt barn bäst. De lever med barnen, dra nytta av deras erfarenhet.Har barnet dessutom en diagnos så är det högst troligt att föräldern läst litteratur, gått på föreläsningar och kanske utbildningar om diagnosen. Föräldern önskar inget mer än att få vara bollplank, dela med sig av erfarenheten kring barnet och ämnet.Det viktigaste de har är barnet. Ta till vara på det.
3. Skippa skitsnacket.
Sätt inte en etikett på föräldern att vara besvärlig, att de borde uppfostra bättre eller inte vara så hårda..barnets diagnos beror inte på hur de är uppfostrade. Skitsnacket blir lätt en "sanning" den smittar av sig , en följd av att den respekt som professionella borde visa, slutar.Varje förälder gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar. Denna familj med barn som har särskilda behov lever under större stress än andra.1000 timmar/barn och år går åt till möten, många har över 20 kontakter till sitt barn. Skippa skitsnacket och få ett bättre samarbete.
fortsättning följer.../ Helena
Tänker på det här med att kommunen är dåliga på att se oss föräldrar som resurser för att komplettera deras arbeten. Då tänker jag på personer som ska vara runt våra barn. Personalen på habiliteringen, skola, myndigheter, släkt och vänner.
Ett gott samarbete med föräldrar gagnar alla eller hur, inte minst för våra barn, eleven, brukaren!! Har dessutom denna person särskilda behov så är samarbetet ännu viktigare. Ändå så har jag upptäckt att det är allt vanligare med infekterade relationer. Där samarbetet blir en kamp fylld med anklagelser, försvarsinställningar och prestige. Många personer har hört av sig om detta och det bekräftar detta faktum. Föräldrar som får kämpa för sina barns rättigheter i skolan kämpar för att de ska få ett bemötande byggt på respekt, värme, att det finns tillräckligt med kunskaper, anpassning, hjälpmedel och resurser. Och det viktigaste av allt, att föräldrar ska blir hörda och tagna på allvar.
Så vad ska de professionella, som arbetar med våra barn/unga vuxna, då göra??
Om jag (Helena Bergman) fick tycka, så här efter att ha "stolpat" upp det som jag sammanställt så skulle det se ut så här:
1. Ta föräldern på allvar
Berättar föräldern att det är kaos hemma med läxor, sömnsvårigheter som beror på skolsituationen, så kan det mycket väl vara sant!!Se även hur skoldagen påverkar hemsituationen. Se hur en del elever kämpar på för att hålla ihop hela dagen på skolan för att det sen ska braka loss hemma. Ingen har orka att hålla ihop hur mycket som helst, många är de barnen som uppför sig för att passa in och göra det rätta, är de som ramlar ihop hemma. Ta föräldern på allvar, tro på deras berättelser.
2. Se föräldrarna som en resurs
Föräldrarna känner sitt barn bäst. De lever med barnen, dra nytta av deras erfarenhet.Har barnet dessutom en diagnos så är det högst troligt att föräldern läst litteratur, gått på föreläsningar och kanske utbildningar om diagnosen. Föräldern önskar inget mer än att få vara bollplank, dela med sig av erfarenheten kring barnet och ämnet.Det viktigaste de har är barnet. Ta till vara på det.
3. Skippa skitsnacket.
Sätt inte en etikett på föräldern att vara besvärlig, att de borde uppfostra bättre eller inte vara så hårda..barnets diagnos beror inte på hur de är uppfostrade. Skitsnacket blir lätt en "sanning" den smittar av sig , en följd av att den respekt som professionella borde visa, slutar.Varje förälder gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar. Denna familj med barn som har särskilda behov lever under större stress än andra.1000 timmar/barn och år går åt till möten, många har över 20 kontakter till sitt barn. Skippa skitsnacket och få ett bättre samarbete.
fortsättning följer.../ Helena
söndag 15 april 2012
Fullt upp att kartlägga...
Vi kommer snart att påbörja/starta upp samverkansmöten med LSS-råd och stöd! Då kommer vi att ta upp problem från medlemmar som hört av sig, för att få hjälp.Har du frågor, funderingar eller problem som vi ska ta upp med LSS?Väntetid för att få en diagnos får aldrig någonsin ta mer tid än 6 månader! Finns någon som går och väntar på att få en utredning gjord? Har du fått vänta mer än sex månader? Hör av dig! Skriv till oss!Till ledamöterna i Styrelsen Autism, lokalförening i Boden:Styrelsemöte den 19/4 kl.18.00 på Lagunen. Allt enligt
kallelsen.Välkomna!// Helena
måndag 2 april 2012
Autism dagen är över för denna gång!!
Hej kära medlemmar
I Boden och för Norrbottens förbundet fanns Marja-Liisa Dragsten och Helena Bergman var på plats i Kommunhuset i Boden. Det var väl ingen direkt anstormning till platsen i hus B. Men det var en och annan som stannade och pratade och ville veta mera, socialnämndens chef vill bjuda in oss för att delta i en aktivitet snart, å det vill vi förstås göra. En kvinna från socialtjänsten för ungdomar, ville veta varför det inte går ut mer information till skolorna då hon upplevde att ungdomarna faller genom stolarna och det saknas kontakt nät. Det fanns en del att ta till sig och ta med sig till nästa möte med Boden Lokalt som blir den 19/4.
Väl mött
I Boden och för Norrbottens förbundet fanns Marja-Liisa Dragsten och Helena Bergman var på plats i Kommunhuset i Boden. Det var väl ingen direkt anstormning till platsen i hus B. Men det var en och annan som stannade och pratade och ville veta mera, socialnämndens chef vill bjuda in oss för att delta i en aktivitet snart, å det vill vi förstås göra. En kvinna från socialtjänsten för ungdomar, ville veta varför det inte går ut mer information till skolorna då hon upplevde att ungdomarna faller genom stolarna och det saknas kontakt nät. Det fanns en del att ta till sig och ta med sig till nästa möte med Boden Lokalt som blir den 19/4.
Väl mött
Studiebesök
Vi får information om verksamheten.
Alla som är intresserade, medlemmar, föräldrar, anhöriga. Alla är varmt välkomna!!
Så här hittar du dit!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)