Jag fortsätter med mitt inlägg ...
4. Utmanande relationer
Om vi kallar det professionellt föräldrasamarbete istället för besvärliga föräldrar så håller vi fokus på relationen och inte på att kategorisera den andre som ansvarig. Är samarbetet utmanande så kan vi också göra något åt relationen. Del så får man titta på sig själv hur vi ska reagera i olika situationer. Många relationer är utmanande utan att det är något fel i det!!
5. Empatiskt lyssnande
Det är alltid en bra sak att börja med, lyssna innan du börjar argumentera för just din sak. Förstå innan du gör dig förstådd!! Få till en dialog istället för en monolog. Istället för att tänka ut svaren innan du hört färdigt, för att sen räkna ut i förväg hur mötet ska sluta. Lyssna på om vilka behov, önskemål och känslor du hör, kolla gärna om de stämmer. Det medför att intresset och viljan finns att det är på riktigt. På så vis undviker man missförstånd och ser föräldern som jämbördig samtalspartner. Men för den delen så betyder det inte att man går med på allt för att man håller med. Tillvarje behov brukar det finnas flera vägar att gå. Möts man av ilska försök se vad som ligger bakom, det kan vara oror, stress, en sorg eller en känsla av maktslöhet. Om man ser det som kommer ilskan att lägga sig.
6. Ansvaret ska ligga där det hör hemma - är problemet i skolan så ska det lösas där
Har man föräldrarna med sig så är det lättare att identifiera problemet och leta efter lösningar. Förväntningarna på att föräldrarna ska komma och hämta barnet när det uppstår ett problemskapande beteende, så förväntar sig inte föräldrarna att du ska kunna lösa problem som uppstår i hemmet. Se verksamhetens och din roll i det. Det gör att saken blir mer effektiv än att lägga över skulden på någon annan. Fråga dig själv vad du kan göra, vad kan du förändra för att komma närmare en lösning.
7. Elev med diagnos = skaffa kunskap
Föräldrar sätter sina barn som prio ett. Det finns ingen förälder som kräver att det finns fullständig kunskap, om du inte träffat elever med liknade diagnoser. Men vi kan kräva att du skaffar kunskapen för att du ska kunna bemöta barnet på ett rättvist och bra sätt. För att barnet har autism/asperger eller någon annan neurofunktions nedsättning, så är kunskapen det viktigaste. Misstar man sig på ett beteende beroende på en funktionsnedsättning så skuld belägger man eleven för något han eller hon inte kan hjälpa.Ingen får skäll för att de sitter i rullstol, men många med neurofunktions nedsättningar får skäll för sin nedsättning. Detta är en av de största stressfaktorerna och leder till ohälsa på sikt.
8. Återkoppla, berätta och fråga
Vad händer i skolan? Har eleven många och stora nedsättningar, berätta även det positiva. Föräldrar vill ofta ha täta kontakter, se hur samarbetet mellan föräldrar och skola ska se ut, det som fungerar för er båda.Det finns många frågor,funderingar, åsikter eller egna idéer. Återkoppla gärna.Vilka verktyg ska vi använda, kontaktbok, brev, meijl en gång i veckan??Alla svaren finns inte, men var ödmjuk och prestigelöshet så får du större tillit från föräldrarna. Har föräldern stort kontrollbehov så ge mer kontroll, inte mindre.Hitta gemensamma lösningar för hur kontakten ska vara, ge bara den information som behövs! Den stora majoriteten föräldrar hör av sig till föreningen lokalt, och det mesta handlar om att en icke fungerande skolgång. RBU gjorde en undersökning förra året, som resulterade i ; skolad eller spolad.Där kunde man läsa om otillräckliga anpassningar/tillgänglighet. Det finns mycket kvar att göra. Ett första steg kan vara att lyssna på föräldrarna. Lyssna med prestigelös het, ödmjukhet. att ta ansvar, skapa samarbeta leder till att vi sätter barnet i fokus. Då har vi kommit en stor bit på vägen.
/ Helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar